misshelgon

Nu lämnar jag denna blogg åt sitt öde. Nytt liv betyder ny blogg. Jag vill tacka för denna tid och alla underbara samtal vi haft. 

Det är vad jag håller på med just nu. Jag orkar inte tänka, inte på det visentliga iallafall. Istället för att sitta och tänka på mig och Micke, sitter jag och planerar färgerna och inredning i den nya lägenheten. Som jag inte ens vet om jag får. Det är som att jag inte vågar känna efter, och då är det lättare att fly in i något annat.

Detta är planerna för nya lägenheten.

Vardagsrum: Ektorp, svart hörnsoffa, rosa soffkuddar, svart bordsduk med rosa ljusblommor i glas på, Vita eller rosa gardiner, tunna. Små rosa glaslampor till fönstret. Vit bokhylla med böcker och lite växter.

Sovrum: Turkosa gardiner och en turkos fönsterlampa. Svarta sängkläder med ett vitt lakan. En vit matta och vita krukor.

Kök:  Har jag inte kommit till än.



Over and out!

Spin my head right round, right round...

Jag har mått dåligt den senaste tiden och därför inte haft ork att uppdatera. ni får ursäkta mig.

Som ni kanske vet, har jag och Micke gjort slut, och jag letar lägenhet. Och om ni inte visste det så vet ni det nu. Det känns riktigt pissigt. Det var ju inte så här det skulle bli. Vi skulle ju vara tillsammans för alltid liksom. Shit..

Jag jobbar nu torsdag-söndag. Sweet, säger jag. Jag behöver pengar till hyror. När jag nu får en lägenhet, allså. Jag kommer oxå behöva; soffa, tv-bord, en tv.. Ja, lite sånt. Det får bli när det blir, så det så.

Jag har inte mycke ork till att skriva ikväll. Men efter helgen kommer orken tillbaka, det lovar jag er. Men ni vet att jag lever, och jag har inte glömt bort er, jag har haft semester. But i'll be back, soon.



Over and out!

Det är vad jag är idag. Jag vet inte vad det är, men jag mår fan illa hela jävvla dagarna. Nej jag är inte gravid, utan mår bara illa ändå. Kanke är det psykiskt.

Idag var jag hem till Micka å Micke. Vi spela kubb och sola. Sedan kom min Micke dit, och då blev det mer kubbspelande. Det är iallafall konstaterat, jag suger på kubb. Jag måste träna, så att jag kan spöa skiten ur dom sen! XD
Och eftersom att jag är blekare än en albino, blev jag sjukt bränd. Jag är well done så att säga. Att ligga på rygg och sova är bara att glömma, men det lägger väll sig om någon dag. Det blir till att använda solskydd hädan efter. Men jag kanske kan få lite färg iallafall..

Jag funderar på att bli ljushårig. Det är en kompis som har sått ett frö i mitt huvud, och det har börjat att gro. Hur skulle jag se ut som "blond"? Jag vill inte ha tokblont hår, men jag kanske göra några blonda slingor, och ta det pö om pö. Skulle det bli helt fucked up är det bara att färga det mörkt igen juh. Det kanske kan bli lite spännande.



Over and out!

Vad har jag gjort för nytta idag? Absolut ingen alls.. Jag har inte städat, jag har inte tagit någon långwalk med Chilli jag har inte ens vattnat blommorna. Men jag antar att det är okej att ha sånna dagar oxå, men det känns inte riktigt rätt.  Varje gång jag har vart ut med Chilli, för att ta en längre promenad, har det börjat regna, och ingen utav oss gillar att gå i regnet. Men jag hoppas på fint väder imorgon..

Jag sitter med en kopp kaffe och grubblar över dom stora frågorna i livet.. Vad ska jag ha på mig i morgon på middagen? Jag har inte den jävla blekaste. Jag får väll gå naken i värsta fall. Haha, jag kan inte ens tänka den tanken utan att garva. Jag som knappt vill gå naken hemma. Nej, men det blir nog mina favvobyxor och någon snygg topp. Jag beställde juh en tok-rosa topp, men storleken på den stämmer inte överens med verkligheten. Den är riktigt liten i storleken, vilken suger hästk*k för den är snygg som attans.

Det är väldans grönt och fint i köksfönster iallafall. Appropå messmör.. Och ute ser det ut som sommar. Jag vet att jag verkar besatt av sommaren, men jag har längtat efter den sen i November. Och snart är den här. Då kanske ni kan förstå varför jag är så exalterad.

Ibland önskar man att det fanns någon man kunde prata med om sina "mörkaste" hemligheter. Dom man inte vill berätta för någon, men ändå känner att dom måste ut. En främmande människa, som man inte behöver träffa igen, som inte dömmer, utan bara lyssnar och kanske kan komma med några råd.



Over and out!

Ja gott folk, då sitter jag framför datorn igen. Jag har bestämt att jag ska ta en storstädning av lägenheten idag, men jag måste samla kraft och ork.. Och för att göra det behövs kaffe, många koppar kaffe. Men våran perkulator har vart avställd ett tag, så kaffet smakar skit och lite därtill, så jag har vart tvungen att försöka avkalka den och fixa upp den lite. Så nu sitter jag här med en kopp nybryggt kaffe och jag hoppas att det smakar bättre denna gång.

Musiken strömmar ur högtalarna, inte allt för högt men högt nog för att jag inte ska höra om telefonen ringer. Hör jag den, måste jag svara, och om jag svarar måste jag prata. Det skulle vara döden för min städdag, att börja prata i telefon då kommer inget bli gjort.

Kaffet smakar bra igen! Yay för mig!

Tog nyss en walk men limpan, fan vad skönt och fint väder det är. Jag hoppas bara att det håller i sig fram till middagstid. Då kan jag sitta på balkongen och sola, vi har eftermiddagssol nämligen. Snart kommer solen nå fönstret där datorn står, det betyder att jag inte kommer kunna sitta här. Jag ser inget på skärmen och det blir som att sitta i ett växthus typ.

Jag ska försöka få med mig Micke på en långpromenad ikväll. Det är så mysigt att bara gå runt på kvällarna/ nätterna. Det känns att sommar är på god väg. Två veckor till så kommer det vara sommar, på riktigt.



Over and out!

Denna stad somnar kl 22. Jag och Chilli tog en liten promenad, och vi mötte inte en enda människa. Det hörs inga skratt, inge prat.. det är helt tyst. Det åker förbi någon enstaka bil och jag såg en cyklist.

Jag känner mig ensam. Mina vänner har försvunnit tror jag. Vissa har jag valt att bryta med av olika anledningar, men dom jag har kvar, vart är dom?

Min vackra E, som jag saknar och tänker på varje dag, varje timme, varje minut. Jag saknar våra Krickelin stunder. Våra djupa samtal över många koppar kaffe. Vissa var viktigare än andra, men jag skulle göra vad som hellst för att få en Krickelin stund med dig igen. Jag tänker på första gången vi träffades, kommer du ihåg? Jag satt och var så arg på Micke, och där satt du, som en ängel. Oavsett vad framtiden har planerat för oss, så ska du veta att jag kommer alltid att finnas här för dig, precis som du alltid finns där för mig. Du är det vackraste jag har i mitt liv. Tack för att du finns <3.



Over and out!

Det ska diskas, dammsugas, skuras och plockas ihop här hemma idag. Det är inte superstökigt, men det är inte städat heller. Men idag är det dax att städa. Angelica ska kanske komma hit en sväng idag. Vi ska ta en fika och bara sitta å tjöta lite. Men det betyder att jag måste sätta igång snarast med min städning.

Jag gillar vardagsrummet mer sen vi möblerade om. Nu står datorn framför fönstret och det känns så mycke bättre. Nu kan jag ägna mig åt min favorithobby, att titta på folk som går förbi. Det är så otroligt intressant att studera människor som inte vet om att dom blir studerade. Dom rör sig på ett annat sätt när dom tror att dom är själv.

Nu blir det diskning och röjjning i köket.



Over and out!

Jag åkte in på sjukhuset för en vecka sedan nu. Jag hade så ont i ryggen och magen att det gick inte att andas normalt, utan det blev små, korta, snabba, andetag. Jag ligger på en brits i ett rum på akuten, och tror att det verkligen var slut med mig. Jag var så arg att jag inte sökt hjälp tidigare för smärtan som hade kommit och gått. Dom tog prover och jag fick något som lindrade smärtan. En läkare kommer in och säger att jag ska fasta från och med nu, och jag tänkte bara, Jaha? Ser det ut som om att jag var hungrig eller?

Jag fick ett rum, på avndelning 211, tror jag iallafall. Dom gav mig morfin sprutor och jag sov innom 10 minuter efter varje spruta. Så av dom första dagarna mins jag inget. Bara att när läkarna kom, sa alla samma sak, du får tyärr inte äta eller dricka något. det blir fortsatt dropp. Jag var varken hungrig eller törstig, bara så otroligt trött. Jag var inte ens rädd, jag var för drogad för att känna något annat än min trötthet. 

På fredagen, allså på den 4e dagen efter att jag först kommit in, fick jag byta avdelning. Jag hamnade nu två våningar upp, på våning 13. Jag fick fortsatt dropp och morfin sprutor. Lördag fick jag äntligen dricka vatten. Jag var så torr i halsen, men vid det laget fick jag börja svälja tabletter iställer för att ta sprutorna, vilket inte gjorde mig så mycket. Men av dessa tabletter fick jag en väldig ångest. Jag hade fortfarande inte fått veta vad det var för fel, och det gjorde mig väldigt orolig. Jag tror alltid det värsta, CANCER, det var allt som gick runt i mitt huvud.

Lördagnatt fick jag 100 mg dexofen, istället för 50, som jag hade fått innan. Det var nog det värsta jag har vart med om. Jag fick riktiga hallisar, jag pratade med Chilli, som jag trodde att jag hade i famnen. "Shyy, du måste vara tyst. Annars hittar dom dig, du får inte vara här, shyy gumman" säger jag samtidigt som jag ligger och klapper henne, men hon var juh inte där, så jag ligger allså och klappar i luften. Jag trodde det var folk i rummet, jag pratade i sömnen, jag skrek i sömnen.. Jag kunde inte skillja på verklighet eller dröm. Efter det sa jag, inga fler 100 mg, bara 50 mg.

Jag fick inte veta vad det var för fel på mig förrens på måndag eftermiddag, bukspotkörtel inflammation. Jag hade inte cancer.. jag blev så glad att jag gick in på rummet och grät. Jag hade haft rejäla ångestattacket dom senaste dagarna, eftersom jag inte visste vad det var för fel. Jag trodde att jag skulle få en dödsdom. Tisdag morgon fick jag äntligen skrivas ut. Det känns som om jag har legat inne i flera veckor.

Jag hatar verkligen sjukhus. Jag kännde hur väggarna kom allt närmare, hur rummets tak blev lägre. Tilloch med hur allrummet bara skulle svälja mig. Hade jag inte fått så pass mycket besök som jag fick, skulle jag nog ha hamnat på psyk till slut.

Men jag är hemma, jag mår bra, och det var inte lika farligt som jag hade trott. Visst kan denna sjukdom vara dödlig, men inte för mig. Jag kännde det när jag fick höra diagnosen, jag ska fan inte dö av en inflammation. Det vägrar jag.

Jag måste säga att jag känner en stor sorg för dom som måste stanna där längre.. Som ligger månader. Jag har aldrig tänkt på dom som praktiskt taget bor på sjukhusen. Jag förstår varför dom som tynar bort, allt är så sterilt. Inga klara färger, bara vitt. Luften är torr och lite instängd. Nej fy fan. Jag hoppas att jag slipper ligga inne igen..

Over and out!

Igår kväll fick jag ett nytt njurstensanfall. Jag var helt säker på att jag skulle dö. Jag tror inte att jag någonsin varit så rädd. Jag kände mig väldigt obetydlig och liten i världen.

Jag mår väldigt konstigt idag. Jag är yr, illamående och jag har väldigt mycke luft i magen. Jag vet inte, det kan vara inbillning men jag tror att mitt urin är alldeles för mörkt. Jag är nog döende. Men tjuriga Tessan är för rädd att ta kontakt med en läkare. För om jag skulle vara allvarligt sjuk, skulla jag inte vilja veta det. Om jag bara skulle ha några månader kvar, skulle jag hellre vilja leva i ovisshet. Inte för att jag tror att jag ska dö, men om det skulle vara så, skulle jag inte vilja veta.

Stuvade makaroner och köttbullar blir det till middag. Jag pratade med min hobbydoktor, Diana, och hon rådde mig att äta riktig mat, varm mat. Och det enda jag är sugen på är mina stuvade makaroner och köttbullar. Jag vill inte ens ha glass, popcorn, godis eller något sånt.! :S

Jag är faktiskt rädd, inte för att jag inte vill ha onyttigheter, utan hur det känns i kroppen. Men det kanske bara är mina tankar som spelar ett trick på mig. Det är juh bara njursten jag har, inte cancer.. Hoppas jag!

Over and out!

Man gör konstiga saker när man bråkar. In the heat of the moment (?) så att säga. Jag har tagit alla kort på datorn, snott dom allså. Jag har lagt in dom i min dator och bytt lösenord på den. Enbart för att Micke inte ska få tag på dom. Jag ska kanske föra över dom igen. det skulle vara bra, tror jag.

Jag sitter hemma hos mig och Micke nu, håller på att färga ögonbrynen. Imorrn ska jag jobba 7-12 och sedan bär det av till Torvalla igen. Det är bra mellan mig och Micke nu, men det känns ändå bättre att faktiskt ta denna semester ifrån varandra.

Inatt när jag och Micke gick från Ängsmon såg vi en igelkott. Men Chilli uppskattade den inte lika mycke som jag och M. Man hör ett mörkt morrande från henne och hon var inte ett dugg intresserad av att nosa på den, vilket bara är en bra sak.



Over and out!

Jag och Micke är inte längre tillsammans, jag vet inte hur framtiden ser ut men just nu känns det som det enda rätta att göra. Vi har bråkat och haft det.. jobbigt den senaste tiden, så jag bor just nu i min kära systers lägenhet. Det blir till att ringa soc och försöka få hjälp med ekonomi och bostad. Men ikväll ska jag bli full och slicka mina sår.

Nej jag har inte så mycket sår, det är för nytt än, det har inte hunnit komma ikapp riktigt än. Det kommer nog om någon dag.
 
Chilli sitter i fönstret och spionerar på grannarna som festan och grillar. Jag ska snart ta en promenad, en lite längre hade jag tänkt..Sen blir det att dricka vin och mina två stackars cider som jag har och hoppas på att jag hinner bli full. Annars måste jag nog jaga sprit, och det har jag inte råd till. Så jag måste bil full på det jag har. Nu har jag uppdaterat er i vad som händer i mitt liv. Jag kommer nog skriva mer snart, kanske i natt, vem vet.



Over and out!